Det var en gång rävhona. Hon hade fem ungar. Hon tyckte att hennes ungar var vackra, snälla och underbara. Ingenting som ungarna gjorde var fel. Rävhonan tyckte att de var bäst i världen. Om de bråkade med andra ungar, sa hon:
- Mina barn är snälla. Det är de andra, som är dumma.
Om någon annan hona talade om sina ungar, sa hon:
- Ja, ja, men de är inte alls så snälla och vackra som mina.
Rävhonan var fattig. Hon hade inte tid att jaga. Hon måste ta hand om sina bortskämda ungar.
- Vad ska jag göra? tänkte hon. Jag har ingen mat. Jag har inget arbete. jag har inga pengar.
Rävhonan var mycket orolig. Hon och ungarna måste ha mat.
- Jag går ut i världen. Jag kanske kan hitta ett arbete, tänkte hon.
Rävhonan tog med sig sina fem ungar och gick. När de hade gått en stund, mötte de en kanin.
- Hej, hej, kära vän! Hur är det med dig? Du ser inte glad ut, sa kaninen.
- Jag har ingen mat och inga pengar. Mina ungar är hungriga, sa rävhonan.
- Du måste arbeta. Det gör jag. Jag är ute hela dagarna och skaffar mat till mina ungar, sa kaninen.
- Det är lätt för dig. Du kan lämna dina ungar ensamma.
- Det kan väl du också göra?
- Nej, mina barn är vackrast i skogen. Jag måste passa dem, så att ingen tar dem.
- Oj, det var synd om dig. Nu måste jag skutta iväg. Hej då och lycka till!
Kaninen skuttade iväg till en trädgård, där det fanns morötter.
Efter en stund upptäckte rävhonan att den minsta ungen hade försvunnit. Hon blev mycket rädd. Hon började gråta.
En hund kom förbi.
- Hej, kära vän! Hur är det med dig? Varför gråter du? Kan jag hjälpa dig? frågade hunden.
- Det är inte bra. Min minsta unge har försvunnit.
- Stackars dig. Hur sen den ut?
- Det är den vackraste ungen i skogen?
- Om jag ser den, så ska jag säga till dig. Nu måste jag iväg. Jag har ungar hemma. Jag ska skaffa mat till dem.
En lejonhona var ute och gick i skogen. Hon var hungrig. Hon letade efter något att äta till sig och sina ungar.
Bakom en sten hittade hon rävungen.
- Usch, en sådan ful unge. Pälsen är inte fin och gul, som mina ungars. Nosen är lång och smal. Det är inte vackert. Den här en konstig svans. Och den är alldeles för mager! Den kan man inte äta.
Lejonet gick vidare. Snart mötte hon rävhonan.
- Hej, hej, kära vän. Varför är du ledsen?
- Min minsta unge har försvunnit.
- Hur ser det ut?
- Det är den vackraste ungen i skogen. Den har vacker, tjock päls. Den har en underbar nos. Svansen är röd och lurvig. Ögonen är som diamanter.
- Den har jag inte sett. Jag såg en unge bakom stenen, men det kan inte vara din. Den ungen som jag såg var mycket ful. Den hade röd päls och lång nos. Ögonen var inte som diamanter. Mina ungar är mycket vackare.
Rävhonan tittade bakom stenen. Där låg hennes unge. Nu såg hon att den var mager. Hon förstod att hon måste lämna sina ungar som andra mammor. Hon måste gå och skaffa mat till dem.
Från den dagen slutade hon att skryta över sin ungar. Hon förstod att alla mammor tycker att deras barn är de vackraste som finns.
från "Sagor från andra länder", Birgitta Öbo Andreasson
- bråkade med: argue, rag
- jaga: hunt
- ta hand om: to take care of
- bortskämd: spoilt
- tog med sig: to take, to bring with
- en stund: while, time
- lämna ngn ensam: to leave somebody alone
- passa: to look after
- skutta iväg: to jump away
- upptäckte: to find out
- försvunnit (försvinna): disappear, get lost
- kom förbi: come by, drop by
- stackars dig: poor you!
- skaffa: provide, obtain
- leta efter: to look for
- sådan: such
- päls -en: fur
- lurvig: rough, shaggy
- sten -en: rock, stone
- diamant -en: diamond
- skryta över: to boast, exaggerate about oneself
